MiCA, som gradvis träder i kraft från 2024, ska bringa klarhet för leverantörer av krypto-tillgångar och tillhörande tjänster. Men realiteten i DeFi-landskapet ställer regelgivarna inför ett fundamentalt problem: många av dessa protokoll fungerar utan juridiska personer, utan tydliga ansvariga och ofta utan fysisk närvaro. Vem bär ansvar om en smart kontrakt är felaktigt eller om ett försök till marknadsmanipulation sker?
Utmaningen: decentralisering vs. tillsyn
DeFi-lending-vaults som Aave, Compound eller MakerDAO låter användare låna ut eller låna kryptovalutor utan inblandning av banker eller traditionella finansiella intermediärer. Transaktionerna sker via självutlösande smarta kontrakt på blockkedjor som Ethereum. Teoretiskt finns ingen "operatör" – och därmed ingen tydlig adress för tillsynsmyndigheter.
Den europeiska kommissionen och den tyska lagstiftaren står nu inför frågan: bör dessa protokoll över huvud taget omfattas av MiCA? EU har redan signalerat att krypto-tjänsteleverantörer som börser eller plånbokstjänster måste regleras. Men inom DeFi är läget oklart. Vissa rösterna inom branschen menar att det inte är protokollet i sig som bör regleras, utan de aktörer som tillhandahåller grundläggande infrastruktur – exempelvis utvecklare eller operatörer av frontend-gränssnitt.
Vem bär ansvaret?
Här går meningarna isär. En del kräver sträng reglering av alla aktörer som på något sätt interagerar med DeFi-infrastrukturen. Andra varnar för att innovation inom området hämmas av alltför byråkratiska hinder. Den tyska finansinspektionen BaFin har redan tagit en tydlig ståndpunkt: DeFi-tjänster kan mycket väl omfattas av befintlig kredit- och banktillsynslagstiftning – även om de är decentraliserade.
Men hur kan detta genomföras i praktiken? Ett smart kontrakt har ingen postadress, ingen VD och ingen balansräkning. Även om utvecklingsteam kan identifieras, kan de hävda att deras kod är "neutral" och inte utgör en aktiv tjänst. EU-kommissionen undersöker för närvarande om en "ansvarig person" för DeFi-protokoll kan definieras – liknande den modell som gäller för traditionella finansiella tjänsteleverantörer.
Utvecklarnas roll: mellan
innovation och ansvar
En centralt dilemma berör utvecklarna av DeFi-protokoll. Borde de hållas ansvariga för eventuella systemfel eller attacker? Många inom branschen ser detta som ett hot mot den öppenkällkods-kultur som möjliggjort DeFi-boomen. Samtidigt finns exempel som DAO-hacket 2016, där ett felaktigt smart kontrakt ledde till förluster på miljoner dollar. Då tvingades Ethereum-blockkedjan att genomföra en "hard fork" för att återställa de stulna medlen – ett ingrepp som ifrågasatte decentraliseringens själva kärna.
Jag minns diskussionerna från den tiden väl. Många hävdade att ingen kunde hållas ansvarig för koden, om den var skriven enligt konstens alla regler. Men verkligheten visar: kod är inte felfri. Och när miljarder står på spel blir frågan om ansvar oundviklig.
Reglerare står nu inför uppgiften att hitta en medelväg: å ena sidan får de inte kväva innovation, å andra sidan måste de skydda investerare. EU kan här satsa på en riskbaserad reglering – liknande den som gäller för andra finansiella tjänster. Protokoll som medför hög systemisk risk (till exempel genom hög hävstångseffekt eller koppling till traditionella marknader) skulle omfattas av striktare regler.
Internationellt tryck och nationella initiativ
Det är inte bara EU som brottas med frågan om hur DeFi ska regleras. Även i USA och Storbritannien pågår liknande debatter. G20 har redan 2022 krävt att DeFi-tjänster ska inlemmas i existerande finansiella regelverk. Men medan EU har en tydlig tidsplan med MiCA, halkar andra jurisdiktioner efter.
Tyskland kan här ta en ledande roll. BaFin har redan inrättat en "innovationsfinansieringszon" där startups kan testa experimentella finansiella tjänster under tillsyn, men med förenklade regler. Frågan kvarstår dock: hur kan decentraliserade protokoll integreras i ett system som bygger på central kontroll? Jag frågar mig: hur kan decentraliserade protokoll anpassas till ett system som är utformat för centraliserad tillsyn?
Framtiden: kod som lag?
En radikal lösning skulle vara att acceptera DeFi som ett slags "code-as-law"-system, där det inte är människor utan algoritmer som reglerar. Men detta skulle innebära att samhället måste förlita sig på att smarta kontrakt alltid är säkra och rättvisa – ett orealistiskt scenario med tanke på kända sårbarheter.
Hittills finns fler frågor än svar. EU-kommissionen har meddelat att man till 2024 ska presentera en rapport om regleringen av DeFi. Till dess befinner sig branschen i ett rättsligt gränsland. Det enda som är klart är att MiCA kommer – men om det verkligen kommer att nå DeFi-lending-vault
📰 Läs mer
→ MiCA och DeFi: Ett regulatoriskt pussel för krypto-låneplattformar→ MiCA-regleringen når DeFi: Vem bär ansvaret – och hur?→ MiCA: Regleringsdjungel för DeFi-vaults – Vem bär ansvaret här?