OECD:s regler faller för kort: 86 % av skattepliktiga kryptoaktiviteter förblir utanför kontroll

Jag måste erkänna, när jag först hörde talas om OECD:s regler för kryptoskatter tänkte jag: "Äntligen finns det åtminstone ett regelverk." Men verkligheten visar sig tyvärr vara en helt annan sak – och den insikten slog mig med häpnad. Chainalysis, ett ansett blockchain-analysföretag, har i en ny studie slagit fast att OECD:s initiativ CARF, som förväntades skapa transparens, endast omfattar 14 % av de faktiskt skattepliktiga kryptoaktiviteterna. Och det trots att det handlar om en uppskattad volym på 457 miljarder dollar per år!
Var CARF-ramverket misslyckas
CARF låter på papperet som ett heltäckande system – men som så ofta ligger djävulen i detaljerna. Här är de största bristerna, och jag måste säga: nu förstår jag varför skattemyndigheter ibland kan gripas av förtvivlan.
1. Peer-to-peer-transaktioner? Finns inte.
CARF kräver att kryptotjänsteleverantörer som börser rapporterar transaktioner. Men vad händer med direkt handel mellan två personer? I länder som Argentina eller Nigeria, där P2P-handel är extremt populärt, försvinner dessa transaktioner helt i mörkret. Och det handlar inte om små belopp – i många utvecklingsländer dominerar just den här formen av handel.
2. DeFi och icke-förvarade plånböcker? Bortglömda.
Decentraliserade finansapplikationer och plånböcker som användarna själva förvaltar är näst intill omöjliga för CARF att spåra. Även om vissa länder som USA eller EU arbetar med att införa rapporteringsskyldigheter globalt? Ingenting. Chainalysis uppskattar att över 70 % av DeFi-aktiviteterna faller helt utanför ramen.
3. Självförvaltning: En lockande strategi för investerare – men en mardröm för skattemyndigheter.
Om jag lagrar mina bitcoins på en hårdvaruplånbok som Ledger finns det ingen central aktör som kan rapportera transaktionerna. CARF försöker visserligen tvinga användare att rapportera sina plånboksadresser, men ärligt talat – vem kontrollerar det egentligen? De flesta fortsätter bara som vanligt.
4. Gränsöverskridande transaktioner: En lappkast.
Krypto stannar inte vid landsgränser. Om jag köper bitcoin i Singapore och säljer i Tyskland – vem ska rapportera det? CARF kräver internationellt samarbete, men många länder har varken de tekniska eller rättsliga förutsättningarna för att genomföra det.
Varför förblir 86 % av aktiviteterna oreporterade?
Chainalysis har i den här studien granskat över 100 länder och mer än 130 miljoner blockchain-adresser. Orsakerna till det stora gapet är många:
- Saknade



lagar: I många länder finns inga specifika regler för kryptoskatter – eller så tillämpas de inte.
- Teknisk överbelastning: Vissa skattemyndigheter har helt enkelt ingen aning om hur de ska analysera blockchain-data.
- Privacy-coins som Monero: Dessa valutor är designade för att göra transaktioner anonyma – och faller helt utanför ramen.
- Undanflyktsstrategier: Mixing-tjänster, tumblers eller blockchain-bryggor gör det näst intill omöjligt för skattemyndigheter att spåra pengars ursprung.
Konsekvenserna: Vem betalar priset?
Dessa brister leder till tre stora problem:
1. Förlust av miljarder för stater.
Länder som Tyskland, USA eller Japan går miste om tiotals miljarder euro i skatteintäkter årligen. Extra frustrerande är att medan reglerade börser måste rapportera sina transaktioner, kan informella handlare och DeFi-användare helt enkelt glida undan med sina vinster.
2. Ojämlikhet i systemet.
Det kan inte vara rättvist att någon som handlar sina bitcoins på Coinbase betalar skatt, medan en annan person som investerar i DeFi kommer undan. Det underminerar förtroendet för vårt skattesystem – och det med all rätt.
3. Växande ilska inför regleringar.
EU planerar att införa strängare regler från 2026, och även USA vill skärpa till med Infrastructure Investment and Jobs Act. Men tills dess? Då fortsätter mycket att vara i obalans.
Hur skulle en lösning kunna se ut?
Chainalysis föreslår att OECD borde grundligt omarbeta sitt CARF-ramverk. Här är några idéer som känns vettiga:
- Slutligen inkludera P2P och DeFi.
Om transaktioner kunde registreras automatiskt via plånboksspårningssystem skulle det vara ett stort steg framåt.
- Samarbete med blockchain-analysföretag.
Företag som Chainalysis, TRM Labs eller Elliptic skulle kunna leverera realtàidsdata till skattemyndigheter – om de i sin tur vill det.
- Global standardisering.
Ett enhetligt rapporteringsformat skulle göra det betydligt svårare att kringgå reglerna.
- Upplysning av användarna.
Många inser inte ens att även staking, airdrops eller liquidity mining är skattepliktiga. Här saknas ofta medvetenhet.
Min slutsats: Det är dags att agera
OECD:s regler är en bra början, men de räcker helt enkelt inte till. Kryptovärlden utvecklas snabbare än vad regleringsmyndigheter hinner ikapp. Och så länge 86 % av de skattepliktiga aktiviteterna förblir obeaktade är det inte bara ett problem för stater – det är ett problem för alla oss som vill leva i ett rättvist och transparent system.
Vad